Yeeeoh
Hej alla nerblåsta höstlöv!
Nu ska jag berätta om hur idag och de flesta andra av mina dagar ser ut i boken man kan kalla Mitt nya liv. Jag går upp en valfri, lagom morgonaktig tid och duschar och äter frukost i lugn och ro. Utanför köksfönstret skymtar jag min väg ner mot centrum och jobbet och även stora delar av resten av Gbg. Oftast blir det att jag drar på mig en vindjacka och eventuellt gummistövlar eftersom den här stan visat sig vara både väldigt blåsig och väldigt regnig. Sen går jag en 30 minuters prommis till operan där jag ställer mig och övar orkesterutdrag ett valfritt antal timmar. Just nu är det massa piccolatrudilutter eftersom det är provspelning till Oslofillan om lite mindre än två veckor. Då kan man ju tänka men vad farao i hela världen håller hon på med? Hon har ju redan världens lyxigaste jobb - nöj dig med det din otacksamma snorunge!!!!!!! Och så tänker jag också, men sen tänker jag samtidigt...det är värt att prova. Jag förlorar inget, jag vinner bara massa tid med mannen i Oslo (vilket har visat sig kan behövas, detta med distansförhållande är nämligen värt både det ena och det andra av svärord. Det suger rent ut sagt.) Men nog om det, sedan går jag oftast hem igen om inte den välbekanta shoppingandan faller på, då jag kan finna mig själv i diverse secondhand affärer provandes kläder av alla möjliga konstiga slag. Jag äter nånting, kollar lite på The office och cyklar sen in till centrum igen för att klä upp mig till föreställning och spela för ett par hundra folk. Efter föreställning är det allt som oftast ett par öl som intas på operans stammisställe, varefter jag brukar vingla hem på min cykel i lagom trötthets/ölmättnadsdimma.
Det är såhär min dröm sett ut och inget annat! Och jag ber om ursäkt, men jag kommer antagligen inte sluta tjata om det förrän jag tröttnat på det och det kan hända att det dröjer ett bra tag. Jag börjar nästan oroa mig för att jag inte kommer vilja plugga nästa år. Men det måste jag ju. Måste bli färdig med skolan, annars blir det ju skitpinsamt.
Jag kan dock nämna en sak som fattas, och som kommer fattas ganska länge sen jag gissar att the queen of the stoneage inte kommer flytta till Gbg det första hon gör i den närmaste framtiden. Hon - DU fattas! Oersättlig är du och jag önskar jag hade dig här i samma kvarter eller nått så vi ba kunde gå ut på en höstpromenad och diskutera grejer. För även om jag ger sken av - och verkligen har det väldigt bra - så finns det ändå saker som skaver och det är verkligen inte saker jag kan prata med vem som helst om. Så jag saknar dig.
Men jag är kär i hösten! Vinden! Det är så kul att alltid komma till jobbet med håret i Ronja-style, it's the way I like it!
So long-style!
Nu ska jag berätta om hur idag och de flesta andra av mina dagar ser ut i boken man kan kalla Mitt nya liv. Jag går upp en valfri, lagom morgonaktig tid och duschar och äter frukost i lugn och ro. Utanför köksfönstret skymtar jag min väg ner mot centrum och jobbet och även stora delar av resten av Gbg. Oftast blir det att jag drar på mig en vindjacka och eventuellt gummistövlar eftersom den här stan visat sig vara både väldigt blåsig och väldigt regnig. Sen går jag en 30 minuters prommis till operan där jag ställer mig och övar orkesterutdrag ett valfritt antal timmar. Just nu är det massa piccolatrudilutter eftersom det är provspelning till Oslofillan om lite mindre än två veckor. Då kan man ju tänka men vad farao i hela världen håller hon på med? Hon har ju redan världens lyxigaste jobb - nöj dig med det din otacksamma snorunge!!!!!!! Och så tänker jag också, men sen tänker jag samtidigt...det är värt att prova. Jag förlorar inget, jag vinner bara massa tid med mannen i Oslo (vilket har visat sig kan behövas, detta med distansförhållande är nämligen värt både det ena och det andra av svärord. Det suger rent ut sagt.) Men nog om det, sedan går jag oftast hem igen om inte den välbekanta shoppingandan faller på, då jag kan finna mig själv i diverse secondhand affärer provandes kläder av alla möjliga konstiga slag. Jag äter nånting, kollar lite på The office och cyklar sen in till centrum igen för att klä upp mig till föreställning och spela för ett par hundra folk. Efter föreställning är det allt som oftast ett par öl som intas på operans stammisställe, varefter jag brukar vingla hem på min cykel i lagom trötthets/ölmättnadsdimma.
Det är såhär min dröm sett ut och inget annat! Och jag ber om ursäkt, men jag kommer antagligen inte sluta tjata om det förrän jag tröttnat på det och det kan hända att det dröjer ett bra tag. Jag börjar nästan oroa mig för att jag inte kommer vilja plugga nästa år. Men det måste jag ju. Måste bli färdig med skolan, annars blir det ju skitpinsamt.
Jag kan dock nämna en sak som fattas, och som kommer fattas ganska länge sen jag gissar att the queen of the stoneage inte kommer flytta till Gbg det första hon gör i den närmaste framtiden. Hon - DU fattas! Oersättlig är du och jag önskar jag hade dig här i samma kvarter eller nått så vi ba kunde gå ut på en höstpromenad och diskutera grejer. För även om jag ger sken av - och verkligen har det väldigt bra - så finns det ändå saker som skaver och det är verkligen inte saker jag kan prata med vem som helst om. Så jag saknar dig.
Men jag är kär i hösten! Vinden! Det är så kul att alltid komma till jobbet med håret i Ronja-style, it's the way I like it!
So long-style!
Kommentarer
Postat av: Nonno
Åh fina vän! du som är så bra att det gör ont! Jag saknar dig också! MASSOR! Jag hoppas innerligt att vi en dag ska bo i samma stad så att vi kan träffas på impuls och bara ha såntdär häng som inte innehåller nått men ändå betyder massvis. Hoppas att vi ses snart! Love you! <3
Trackback
