6.02.11
Hello alla små bloggläsare, det var inte igår!
Som man så bör i en blogg kan jag berätta om läget: för ögonblicket helt ok. Idag och igår kväll fick jag en uppenbarelse om hur mycket jag gillar att vara student här. Och hur mycket jag gillar att bo hemifrån och faktiskt kunna ta hand om mig själv, klara mig på egen hand. Jag gillar det! Men som så mycket annat med mig kan det bara vara ögonblicklig glädje som om ett par dagar förvandlats till den berömda "jag vill inte vara ensam-feelingen". Men för att förklara lite närmare så spelade jag i konserthuset igår tillsammans med radioorkestern och skolans orkester. Det var kul, det är alltid kul att klä upp sig och prepa inför konsert och sen efteråt diskutera allt som hände under framträdandet över en öl eller fem. Igår blev det bara två öl för mig. Det kunde ha blivit mer, men jag kände mig lite konstig (Jag väljer det att kalla det lite konstig istället för någonting mer brutalt, men denna känslan har att göra med hur jag ibland känner mig sedan jag blev singel igen. Det borde förklara vilken känsla vi talar om). Men så jag gick hem och käkade onyttiga grejer medan jag kollade på How I met your mother och det var då jag fick den där uppenbarelsen. Istället för att känna mig lite konstig, kände jag mig bara fri och oberoende. Fan va skönt att kunna göra vad man vill! Kände jag. Och känner lite fortfarande där jag sitter i min pyjamas och skriver blogg när jag istället borde vara och öva. Men som sagt, för att göra lite pannkaka av allt igen, så är jag förberedd på att denna känslan är väldigt ombytlig med "lite konstig"-känslan och att den kan komma tillbaka när jag minst önskar det. Bäst att vara förberedd på det, eller hur.
För att tala om något helt annat hade jag en dröm inatt. Jag gick till frisören och hon klippte mig ganska konstigt, och färgade mitt hår jätteblont med rosa slingor. Jag kommer ihåg att jag i drömmen först tyckte att det var helt fruktansvärt, men för att inte såra frisörens känslor så lärde jag mig att tycka om det. Betyder detta att jag anpassar mig efter allt och alla andra för att inte såra någon?
Eller så betyder det ingenting, ba en konstig dröm.
Nästa vecka jobbar jag i Norges bästa professionella symfoniorkester. Kan ni fatta? Jag fattar inte.
Tjing hörni.
Som man så bör i en blogg kan jag berätta om läget: för ögonblicket helt ok. Idag och igår kväll fick jag en uppenbarelse om hur mycket jag gillar att vara student här. Och hur mycket jag gillar att bo hemifrån och faktiskt kunna ta hand om mig själv, klara mig på egen hand. Jag gillar det! Men som så mycket annat med mig kan det bara vara ögonblicklig glädje som om ett par dagar förvandlats till den berömda "jag vill inte vara ensam-feelingen". Men för att förklara lite närmare så spelade jag i konserthuset igår tillsammans med radioorkestern och skolans orkester. Det var kul, det är alltid kul att klä upp sig och prepa inför konsert och sen efteråt diskutera allt som hände under framträdandet över en öl eller fem. Igår blev det bara två öl för mig. Det kunde ha blivit mer, men jag kände mig lite konstig (Jag väljer det att kalla det lite konstig istället för någonting mer brutalt, men denna känslan har att göra med hur jag ibland känner mig sedan jag blev singel igen. Det borde förklara vilken känsla vi talar om). Men så jag gick hem och käkade onyttiga grejer medan jag kollade på How I met your mother och det var då jag fick den där uppenbarelsen. Istället för att känna mig lite konstig, kände jag mig bara fri och oberoende. Fan va skönt att kunna göra vad man vill! Kände jag. Och känner lite fortfarande där jag sitter i min pyjamas och skriver blogg när jag istället borde vara och öva. Men som sagt, för att göra lite pannkaka av allt igen, så är jag förberedd på att denna känslan är väldigt ombytlig med "lite konstig"-känslan och att den kan komma tillbaka när jag minst önskar det. Bäst att vara förberedd på det, eller hur.
För att tala om något helt annat hade jag en dröm inatt. Jag gick till frisören och hon klippte mig ganska konstigt, och färgade mitt hår jätteblont med rosa slingor. Jag kommer ihåg att jag i drömmen först tyckte att det var helt fruktansvärt, men för att inte såra frisörens känslor så lärde jag mig att tycka om det. Betyder detta att jag anpassar mig efter allt och alla andra för att inte såra någon?
Eller så betyder det ingenting, ba en konstig dröm.
Nästa vecka jobbar jag i Norges bästa professionella symfoniorkester. Kan ni fatta? Jag fattar inte.
Tjing hörni.
Kommentarer
Trackback
