Milda
Det är inte lätt, det ska sägas (skrivas). Man måste tänka, ta hänsyn, inte vara för av, inte vara för på, inte låta sig distraheras, inte tolka. Man måste kommunicera, samarbeta och eventuellt förlänga sin korta stubin... Jag är inte bra på något av det där, och jag vet om det. Ändå är jag envisare än envisast och står på mig, nästan växer fast i marken. Jag låter mig inte rubbas! En del av det är ju också att man måste kunna erkänna sina fel och misstag. Ännu ett hål som omöjliggör idéns vattentäthet. Jag sitter här, vägrar ta råd, vägrar lära, vägrar förändra mig. Vägrar slappna av.
Jag borde vara glad, finna mig i det jag har och njuta av det. Tänk om det inte var där! Men jag misslyckas gång på gång.
Jag ber varken om sympati eller råd. Jag bara vill få lite klarhet i det här. Kanske fundera mig fram till den justeringen som kan göra saker bättre. Men det är inte lätt.
So long, lättmargarin
Jag borde vara glad, finna mig i det jag har och njuta av det. Tänk om det inte var där! Men jag misslyckas gång på gång.
Jag ber varken om sympati eller råd. Jag bara vill få lite klarhet i det här. Kanske fundera mig fram till den justeringen som kan göra saker bättre. Men det är inte lätt.
So long, lättmargarin
ADVARSEL! klaginlägg
VARNING! detta kommer bli ett inlägg fyllt med klagomål, så jag anbefaller er att sluta läsa redan här.
är det dock någon som är intresserad av mina klagomål så kan jag berätta att de är många härliga självömkande klag som dryper av "tyck-synd-om-mig-prägel".
först kan meddelas att de ska regna imorgon och jag ska göra skötselgravarna på ekerö. Om jag behöver "pula" (mohahahaha, lite skoj ska man väl få kunna ha även om man är bitter) mycke längre i dessa jädra rabatter kommer jag få krupp! Inte nog med att de är ett enformigt och segt arbete som inte ger någon som helst tillfredställelse, imorgon kommer jag behöva göra de e regnet, ensam. Tina är ledig och Hacke är upptagen med sina åkrar. De lämnar mig ensam med Peter, och jag börjar sakta men säkert bli tokig på honom också. Som jag nog uttryckt mig förut är Peter en otroligt energikrävande människa som hela tiden försöker göra allt han kan för att slippa arbeta. Det fikas och åks iväg på "ärenden" och klagas en jädra massa (hahaha, jag känner en till som klagar en jädra massa, vill säga MOI!). Imorgon kommer bli en död dag (i alla fall med den här inställningen)....
nästa klagomål gäller mrT. Att vara olyckligt kär är sjukt krävande. Å ena sidan vill jag att nått ska hända,å andra sidan inte. Igår var jag en fnissig tolvåring och jättelycklig, idag lever jag i övertygelsen att han har flickvän och är inte de minsta glad. Å ena sidan vill jag tro att de kanske finns en chans, å andra sidan tror jag att han tycker jag är äcklig och jobbig.
Värst är att de här bara är en massa dumma fantasier och jag vet egentligen ingenting alls. Skulle ju va skönt att få de överstökat, men ack så ledsen jag skulle bli om jag inte får de svar jag vill ha. Just nu, som sagt, tror jag han har flickvän och de betyder att jag inte alls känner för att våga. Imorgon kanske jag känner anorlunda. De e jobbigt att va kär i någon som knappt vet vem jag är.
Sen kommer tredje och nästnästnästsista (skönt va?!) klagomålet och det gäller mig själv. JAG ÄR TJOCK! idag skulle jag testa en klänning på H&M (en riktigt snygg en också), i storlek 40, de jag brukar ha. MEN! den va för liten! Fettet bara rann över! Jag kan acceptera att jag är en 40.a även om de är líte för mycket, men jag tänker inte acceptera att jag är en 42a! NO WAY! så nu är de hårdträning och bantning som gäller! (har faktiskt vart ute å sprungit idag i ren frustration)...
nästnästsista klaget gäller min framtid. vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-ångesten. Jag funderar på att (om jag kommer in såklart) välja gotland och gå de där tre åren där bara för att göra något för att göra något... även om de e fel, fast de känns inte fel än. Jag är 20 år, har ingen ordentlig framtidsplan och bor hemma hos mamma o pappa. Går jag på gotland kan jag i alla fall ändra på lite; jag är då 20 år, med tveksam framtid, ensam på en ö.
sådärja, bara två klag kvar.... nu handlar det om min dator. Den är död. Skärmen har lixom strejkat totalt,så nu blir de till att spendera tid på mammas minidator där man knappt ser vad man skriver (därav alla felskrivningar i detta inlägg) och betala en massa pengar på en reparation. Med massa pengar menar jag 1500 kr. Kanske dock att de finns en försäkring som vi ska kolla upp nästa vecka, då datanisse är stängd under kristi-flygare och klämdagen. Detta betyder kanske att jag slipper betala en massa pengar, men de betyder mer väntan, och jag saknar min dator..
Sista men inte minsta klaget är att jag saknar Struten något ofantligt!! Om du fortfarande läser strutas (I don't blame you if you've stoped) måste jag säga att jag vart så himla rörd och glad av ditt senaste inlägg! du är söt och jag känner att de va alldeles för länge sedan vi sågs! Jag lyssnade på Jupiter - the bringer of jollity (ironiskt va?) och jag drabbades av stor nostalgi! jag kommer ihåg när vi gick från bussen på ekerö, de va kallt och ruggit och vi lyssnade på och diskuterade planeterna. Kommer du ihåg? vad jag vill komma fram till är att jag saknar dig och vill att de ska bli sommar (och jag du kommer till sverige) snart.
Sådär. då va jag klar. De va inte illa va :P Men jag varnade er och om ni fortfarande läser är det ert eget problem.
Jag vill bara meddela att detta egentligen inte är ett försök för att få en massa sympati och uppmärksamhet, utan de här är mer ett sätt för mig att skriva av mig lite aggressioner. Så jag ber om ursäkt.
Nu ska jag duscha!
tjingeling!
är det dock någon som är intresserad av mina klagomål så kan jag berätta att de är många härliga självömkande klag som dryper av "tyck-synd-om-mig-prägel".
först kan meddelas att de ska regna imorgon och jag ska göra skötselgravarna på ekerö. Om jag behöver "pula" (mohahahaha, lite skoj ska man väl få kunna ha även om man är bitter) mycke längre i dessa jädra rabatter kommer jag få krupp! Inte nog med att de är ett enformigt och segt arbete som inte ger någon som helst tillfredställelse, imorgon kommer jag behöva göra de e regnet, ensam. Tina är ledig och Hacke är upptagen med sina åkrar. De lämnar mig ensam med Peter, och jag börjar sakta men säkert bli tokig på honom också. Som jag nog uttryckt mig förut är Peter en otroligt energikrävande människa som hela tiden försöker göra allt han kan för att slippa arbeta. Det fikas och åks iväg på "ärenden" och klagas en jädra massa (hahaha, jag känner en till som klagar en jädra massa, vill säga MOI!). Imorgon kommer bli en död dag (i alla fall med den här inställningen)....
nästa klagomål gäller mrT. Att vara olyckligt kär är sjukt krävande. Å ena sidan vill jag att nått ska hända,å andra sidan inte. Igår var jag en fnissig tolvåring och jättelycklig, idag lever jag i övertygelsen att han har flickvän och är inte de minsta glad. Å ena sidan vill jag tro att de kanske finns en chans, å andra sidan tror jag att han tycker jag är äcklig och jobbig.
Värst är att de här bara är en massa dumma fantasier och jag vet egentligen ingenting alls. Skulle ju va skönt att få de överstökat, men ack så ledsen jag skulle bli om jag inte får de svar jag vill ha. Just nu, som sagt, tror jag han har flickvän och de betyder att jag inte alls känner för att våga. Imorgon kanske jag känner anorlunda. De e jobbigt att va kär i någon som knappt vet vem jag är.
Sen kommer tredje och nästnästnästsista (skönt va?!) klagomålet och det gäller mig själv. JAG ÄR TJOCK! idag skulle jag testa en klänning på H&M (en riktigt snygg en också), i storlek 40, de jag brukar ha. MEN! den va för liten! Fettet bara rann över! Jag kan acceptera att jag är en 40.a även om de är líte för mycket, men jag tänker inte acceptera att jag är en 42a! NO WAY! så nu är de hårdträning och bantning som gäller! (har faktiskt vart ute å sprungit idag i ren frustration)...
nästnästsista klaget gäller min framtid. vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-ångesten. Jag funderar på att (om jag kommer in såklart) välja gotland och gå de där tre åren där bara för att göra något för att göra något... även om de e fel, fast de känns inte fel än. Jag är 20 år, har ingen ordentlig framtidsplan och bor hemma hos mamma o pappa. Går jag på gotland kan jag i alla fall ändra på lite; jag är då 20 år, med tveksam framtid, ensam på en ö.
sådärja, bara två klag kvar.... nu handlar det om min dator. Den är död. Skärmen har lixom strejkat totalt,så nu blir de till att spendera tid på mammas minidator där man knappt ser vad man skriver (därav alla felskrivningar i detta inlägg) och betala en massa pengar på en reparation. Med massa pengar menar jag 1500 kr. Kanske dock att de finns en försäkring som vi ska kolla upp nästa vecka, då datanisse är stängd under kristi-flygare och klämdagen. Detta betyder kanske att jag slipper betala en massa pengar, men de betyder mer väntan, och jag saknar min dator..
Sista men inte minsta klaget är att jag saknar Struten något ofantligt!! Om du fortfarande läser strutas (I don't blame you if you've stoped) måste jag säga att jag vart så himla rörd och glad av ditt senaste inlägg! du är söt och jag känner att de va alldeles för länge sedan vi sågs! Jag lyssnade på Jupiter - the bringer of jollity (ironiskt va?) och jag drabbades av stor nostalgi! jag kommer ihåg när vi gick från bussen på ekerö, de va kallt och ruggit och vi lyssnade på och diskuterade planeterna. Kommer du ihåg? vad jag vill komma fram till är att jag saknar dig och vill att de ska bli sommar (och jag du kommer till sverige) snart.
Sådär. då va jag klar. De va inte illa va :P Men jag varnade er och om ni fortfarande läser är det ert eget problem.
Jag vill bara meddela att detta egentligen inte är ett försök för att få en massa sympati och uppmärksamhet, utan de här är mer ett sätt för mig att skriva av mig lite aggressioner. Så jag ber om ursäkt.
Nu ska jag duscha!
tjingeling!
hej!
Hej kära muppvän! Jag vill säga att jag saknar dig.
Jag saknar den tiden då vi sågs varje dag. Jag saknar att köpa och laga lunch med dig i NMGs kök. Jag saknar att gå på fikaturnèer och moffa cheesecakes med dig. Jag saknar att prata brittiska med dig, diskutera framtid, dåtid, nutid. Jag saknar kryddhyllan! Jag saknar våran SATSiga period. Jag saknar att dricka med dig, gå ut och sen crasha på höis för att nästa dag gå på skvallerfiket och diskutera kvällen innan. Jag saknar den tiden då vi sågs hela tiden. Den tiden och du betyder massor för dig. Jag vet att jag är dålig på att höra av mig, det är därför jag verkligen vill att du ska veta det. Plus att kanske en dag kanske det händer som har hänt oss båda med tidigare bästisar, man växer ifrån varann och får olika intressen eller nått sånt. Men om det händer (det bör inte hända för du och jag skulle väl höras när vi blev 80 eller hur var det?) så vet du det nu om du inte visste det förr: jag gillar dig!
Jag saknar den tiden då vi sågs varje dag. Jag saknar att köpa och laga lunch med dig i NMGs kök. Jag saknar att gå på fikaturnèer och moffa cheesecakes med dig. Jag saknar att prata brittiska med dig, diskutera framtid, dåtid, nutid. Jag saknar kryddhyllan! Jag saknar våran SATSiga period. Jag saknar att dricka med dig, gå ut och sen crasha på höis för att nästa dag gå på skvallerfiket och diskutera kvällen innan. Jag saknar den tiden då vi sågs hela tiden. Den tiden och du betyder massor för dig. Jag vet att jag är dålig på att höra av mig, det är därför jag verkligen vill att du ska veta det. Plus att kanske en dag kanske det händer som har hänt oss båda med tidigare bästisar, man växer ifrån varann och får olika intressen eller nått sånt. Men om det händer (det bör inte hända för du och jag skulle väl höras när vi blev 80 eller hur var det?) så vet du det nu om du inte visste det förr: jag gillar dig!
