hallå ja
Hej alla glada marinerade rökta, grillade eller inlagda sillar!
Vi har kommit till 11 mars i detta år 2010 och det är en dag som aldrig kommer igen, precis som alla andra dagar. Jag är på väg upp från gyttjan därnere i kärret. Ett tag kämpade jag och gav nästan upp för det var så jobbigt att försöka komma upp hela tiden, men inte röra sig en centimeter. Jag vet inte vad som har hänt nu, men jag känner mig närmare målet och att målet blir bra. Målet är nästa vecka då jag jobbar dubbelt i skolorkestrar. En blåsorkester som ska på Norgesmästerskap nästa helg, där jag ska spela en hysterisk piccolostämma (såklart..) och sen symfoniorkestern där jag faktiskt ska spela 1a flöjt på 2 stycken och piccolo på det tredje. Jag har börjat bli lite stolt för jag hamnar ofta på viktiga stämmor och det betyder ju att jag är litad på! Det känns bra. Jag hoppas bara att jag hinner färdigt med instuderingen på alla stycken. För det är ju det det innebär, ansvar.
Det finns en viss risk för att det här inlägget är såpass positivt på grund av att jag precis varit och tränat och som vi alla vet så utsöndrar ju träning något sorts glädjeämne. Kanske det är slängen av det som får mig att skriva såhär. Jag hoppas det är mer än så.
Hur mår stenen? Nu är det inte länge till långfredagen och jag längtar som en annan muppig sill. Det ska bli så kul att vara back in ekis. Jag avslutar med en muppig bild!
So long, choklad är deilig!
Vi har kommit till 11 mars i detta år 2010 och det är en dag som aldrig kommer igen, precis som alla andra dagar. Jag är på väg upp från gyttjan därnere i kärret. Ett tag kämpade jag och gav nästan upp för det var så jobbigt att försöka komma upp hela tiden, men inte röra sig en centimeter. Jag vet inte vad som har hänt nu, men jag känner mig närmare målet och att målet blir bra. Målet är nästa vecka då jag jobbar dubbelt i skolorkestrar. En blåsorkester som ska på Norgesmästerskap nästa helg, där jag ska spela en hysterisk piccolostämma (såklart..) och sen symfoniorkestern där jag faktiskt ska spela 1a flöjt på 2 stycken och piccolo på det tredje. Jag har börjat bli lite stolt för jag hamnar ofta på viktiga stämmor och det betyder ju att jag är litad på! Det känns bra. Jag hoppas bara att jag hinner färdigt med instuderingen på alla stycken. För det är ju det det innebär, ansvar.
Det finns en viss risk för att det här inlägget är såpass positivt på grund av att jag precis varit och tränat och som vi alla vet så utsöndrar ju träning något sorts glädjeämne. Kanske det är slängen av det som får mig att skriva såhär. Jag hoppas det är mer än så.
Hur mår stenen? Nu är det inte länge till långfredagen och jag längtar som en annan muppig sill. Det ska bli så kul att vara back in ekis. Jag avslutar med en muppig bild!
So long, choklad är deilig!
Kommentarer
Trackback
