Onsdag

Tiden går trots allt. Löven har gulnat. Åtminstonde några ligger och skräpar på kyrkogården bredvid min bostad. Jag cyklar i jacka, vantar och halsduk för det är faktiskt kallt och grått. Nästan varje dag när jag kommer hem är det mörkt ute och när jag ska borsta tänderna märker jag att tankdkrämstuben är mindre än halvfull.
Tiden går och tider har gått. Ett tag tvivlade jag på att den gjorde det, det verkar inte alltid så. Att den gör det känns lite betryggande, även om saker kanske ska ändra form. Vilket är för tidigt att säga. I helgen går det kanske att säga. Vi får se. För tiden går ju.

So long, krutong

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0